"Det kallas vintage..."

Meddelades före jag kom till huset att 20-åriga systerdottern ville upp på stora kalla vinden. "Hon vill se vad det finns för kläder där".

Så på julaftonen gick hon tillsammans med boyfrienden från Australien (lite exotiskt ska det vara "ta på er ytterkläder och skor!" sade jag) upp för trappan. Tänkte inte mer på det.

Senare, strålande glad framför spegeln i badrummet står hon och provar en klänning utanför jeansen. "Se vad jag hittade, får jag ta den här? Vet du det här kallas vintage och säljs dyrt i affärer."

Tittar. Röd klänning med små svarta prickar. Kommer ihåg. Säger "den sydde jag själv när jag gick i gymnasiet, det var kanske 1979 mamma hjälpte mig, femitotalet var populärt just då här och jag hade den med ett brett svart bälte och basketskor med vita ankelsockor". Har inte kommit ihåg detta på över 25 år men "du får ta den, men jag vill ha tillbaka den, du kan låna den..."

Tre dagar senare berättar storasyrran och svågern att hon har haft klänningen på annandagen när de varit på fest. "Inte tvättade hon den heller, otvättad sedan trettio år" (syrrans kommentar, 30 år är en aning överdrivet tycker jag) . "Men den hängde ute och vädrades hela natten, det droppade vatten från den" (svågerns kommentar). "Den har nog aldrig blivit tvättad" (min kommentar). "Misstänkte det" (storasyster igen...).

Annat från vinden systerdottern strålade över på julafton:

En hemvirkad/broderad väska med trähandtag. Måste vara från sextio- eller sjuttiotalet någon gång, kommer aldrig ihåg att jag sett den förut. Så såg den oanvänd ut också. Tills nu.

En blommig kort jacka. Lillsyrran sade: jag kommer ihåg när mamma hade denna, visst gör du det också?